Det är en helt underbar känsla när man kommer hem på dagarna efter jobbet och öppnar ytterdörren och en överlycklig liten tjej kommer springade emot en och skriker mamma, mamma, mamma... (Ett av de få ord hon kan säga och som hon säger om det mesta och till de flesta, hihi)

Man känner sig älskad och behövd och känner att man helst skulle vilja vara med denna underbara tjej hela dagarna och bara mysa och busa...

Vad dessa små varelser kan få en att smälta samtidgt som de kan så en att bli så arg att man helst bara vill gå därifrån.

J är expert på detta. Hon kan vara den underbaraste lilla tjejen som finns och vara jätte duktig och charma allt och alla och så helt plötsligt så gör hon något hon inte får och så blir man jätte arg och hon bara tittar på en och tycker väl att det inte var så farligt eller så ställer hon sig och skriker för att få sin vilja igenom. Hon är bara 19 månader, så jag bävar inför 2 års trotsen:-)

För att jag ska smälta behöver J bara lägga huvudet på sne och le, då har hon en mamma som gör allt för henne.

Nu har dottern somnt och man har lite tid för sig själv efter en tröttsam arbetsdag.

Sambon ligger i sängen och vilar sin rygg. Han åkte på ryggskott i går morse och var inne på sjukan och fick en spruta i rumpan och en massa tabletter. Så typiskt att han ska få ryggskott nu, bara några dagar innan min semester börjar, men det är väl då sådant här händer. Tycker så synd om honom, han har ont och har svårt att röra sig.

Innan jag gick hem från jobbet var jag tvungen att lösa problemet att jag måste vara på jobbet samtidigt som jag måste vara hemma och ta hand om Jennifer eftersom P inte kan det. Kommer att jobba mellan 14 och 17.30 imorgon (har underbara svärföräldrar som ställer upp och tar hand om J på eftermiddagen eftersom jag måste åka till jobbet några timmar. Tack!) och mellan 06.45 och 10.00 på fredag, så semestern börjar några timmar tidigare än vad som var tänkt från början, vilket inte gör mig någonting, bara skönt...