Då har man jobbat 2 dagar... Kan inte fortsätta att räkna dem, för snart är det vinter och man har jobbat alldeles för många dagar utan semester.

Idag står det verkligen still. Finns det något att skriva? Har min hjärna gått ner på sparlåga? Eller går den på högvarv? Något har hänt för helt plötsligt står det still och jag kommer inte på något att skriva om.

Jo, en sak finns det som jag har tänkt på.

Jag saknar de där dagarna när man kunde vara spontan och åka till vänner och bekanta när man ville och utan att behöva tänka på morgondagen. Jag ångrar inget i mitt liv, men ibland så önskar jag att livet vore lättare. Jag ångrar inte att vi fick J, det var ett medvetet beslut, men såna här kvällar när man "bara" sitter hemma och inte har något att göra och hjärnan skriker efter socialt umgänge som man tänker tillbaka på tiden innan J. Jag skulle aldrig vilja byta tillbaka, för jag älskar J över allt annat, men ibland måste man få tänka på hur det skulle ha kunna varit. Drömma sig bort!

Jag skulle göra allt för min dotter och lite till. Jag kan bli jätte arg på henne och tycka att hon bara "skiter" i vad vi säger, men när hon tittar på mig och ler så smälter jag. Hon är mitt allt! Hon är den jag lever för och det är för hennes bästa jag tar alla mina beslut. Inte ens mitt eget liv går före hennes. Det som hon mår bäst av, det gör jag!

Det är konstigt. Innan jag blev gravid sa ja till alla att sätt inte era barn i första hand jämt, ni måste leva oxå, och det är precis det jag gör nu. Jag sätter mitt barn först jämt!

Är det detta som kallas kärlek? Att sätta någon i första rum jämt!

Att få barn och att bli äldre har verkligen påverkat mitt sätt att tänka och göra saker på.

Jag älskar dig J! Vad du än gör, hittar på eller vad som än händer kommer jag alltid att älska dig över allt annat! Du får inte glömma det!

Nu är det tomt i mitt huvud igen så jag säger hej då så kanske vi hörs imorgon!