Igår klockan 08.40 ringer min svägerska och säger att jag ska sätta på mig jeans och gymnastikskor och gå ner till gatan om exakt 10 min...

Och jag som nästan aldrig brukar använda jeans och det är typ 30 grader ute, tänker för mig själv att nu kommer det att bli varmt...

Min svägerska hämtar upp mig och kör mig till coop parkeringen och säger att jag ska gå ur bilen och hämta säcken som ligger bak i bilen. Jag gör det och hon åker iväg. Innan hon åkte iväg sa hon att jag skulle gå fram till en kille som stod vid sin hoj... JAG SKA FÅ ÅKA HOJ!!!! Hur coolt som helst... Sätter på mig kläderna som låg i säcken och förstår varför jeans och gymnastikskor var nödvändiga...

Han heter Lasse, han som ska skjusa mig... Vi åker ut mot Ekerö och tillbaka och det var en helt udnerbar känsla... Nu kommer jag vilja åka med min blivande svärfar ett antal gånger... Lasse släpper av mig hemma hos N och massor med tjejer kommer ut. Mia, Pauline, Anki, Kamilla, Sandra, Stina, Sofi, Angelica och Nettan...Va roligt att så många var med...

Sen får jag lite Asti och vi går in. Det första jag får göra är att måla en bild av min blivande... Den blir hur gräslig som helst eftersom jag överhuvudtaget inte kan måla eller rita... Sen fortsätter äventyret och jag blir spådd i tarottkort av en granne till N... Allt var klockrent... Nu vet jag lite mer vad jag ska göra och jag är glad över att min beslut och begravningen var bra...

Sen var det på med andra kläder... Mycket fin blev jag... :-)

Vi gick ner till Hässelby Gård för att ta  bussen till Spånga och ett ställe där vi hade en turnering med sittandes fotboll, hockey men vi satt utanför planen på stolar, volleyboll fast på knä i en hoppbord med hårt golv och avslutningsvis sumobrottning... FAN vad det var roligt... Så mycket jag och min tävlingsinstinkt kom fram...

Det var otroligt varmt så det blev en liten dusch för att sedan fortsätta in mot stan... Vidare till Bagarmossen där jag och 3 till gjorde smycken i glas... Så roligt, men pillrigt... Hoppas vi får dem snart...

Lunch vid halv 5 och vidare in till stan för en öl/cider/glas vin och sen mat på Helenes Krog...

Jag beställde en fiskgryta och efter bara 7 minuter kom maten och den var hur god som helst. Alla var jätte nöjda och vid kvart över 9 åkte vi hem, Tobias kom och hämtade några av oss. Några gick vidare... Men jag orkade inte... Kvällen avslutades med att jag, Mia, Nettan och Tobias satt på Nettans och Tobias altan och pratade i flera timmar om allt möjligt...

När sambon smsade och sa att han var hemma tog jag och mina och packade och gick hem. Klockan var väl närmare 1 på natten då...

Jag hade en otroligt roliga och trevlig dag och jag kommer aldrig att glömma den här dagen... Ni alla som var med gjorde den här dagen till en oförglömlig dag... TACK!!!

13 dagar kvar...

Vart tar tiden vägen??? Jobbar 4 dagar till sen ledig i över en vecka... Mys...

14 dagar kvar...

Precis 2 veckor... Helt otroligt...

15 dagar kvar...

Snart bara 2 veckor kvar...

Och min älskling ska vara från mamma och pappa i en vecka... Åka med farmor och farfar på husbilssemester... Hon kommer att få det jätte mysigt och skoj...

16 dagar kvar...

Men inte så många dagar kvar på jobbet innan man går på ledighet igen... Jobbar idag, imorgon och nästan vecka till torsdag, sen är man ledig i många dagar... Blir både bröllop och begravning under den ledigheten... Känns skönt att ha varit på begravningen innan bröllopet... Så man kan se fram emot det lyckliga sen...

Nu ska jag snart väcka lill stumpan som sovit hos oss i natt... Hon har ju sovit borta så mycket och kommer att sova borta över en vecka till så hon fick sova i vår säng hela natten... Ska åka och lämna henne hos mamma och pappa idag och imorgon hämta henne och lämna henne hos farmor och farfar igen...

Älskar dig Jennifer...

17 dagar kvar...

Drar ihop sig... Längtar...

Nästa vecka börjar bestyren... Hårprovning, besök på Luma...

 Hoppas att festhäftet blir klart snart... E nyfiken...

I dag är dagen då jag fick det där samtalet jag har bävat för, men samtidigt väntat mig...

Idag är dagen då min mamma ringde till jobbet och berättat att min älskade farfar har fått somna in och lämnat oss.

Jag har sagt länge nu och säger öven nu när han väl har fått somna in att det här är det bästa både för honom och för farmor...

Han slipper ha ont och min farmor får en chans att andas...

Många runtomkring mig säger att det här är det bästa och det är det, men bara för det gör det inte mindre ont... Det gör verkligen ont. Ont inom mig. Ont där ingen kan blåsa och säga att imorgon känns det bättre. Ont på ett sätt jag inte trodde att jag skulle känna. Ont så att jag skulle vilja skrika ut.

Ja, jag vet att han var gammal, knappt kunde höra och knappt kunde se. Men han var min farfar och för mig var han en person som var stark och envis. Och jag får vara ledsen, gråta och känna mig liten.

Jag får sitta här framför datorn och låta tårarna rinna nerför mina kinder. Låta dem rinna och samtidigt minnas min farfar. Minnas det vi har gjort tillsammans och sånt vi har pratat om. Saker han lärt mig.

Jag är glad att jag åkte dit för nån vecka sen och fick träffa honom en sista gång. Förstod redan då att det troligtvis skulle vara sista gången jag träffade honom.

Jag kommer att ha kvar en bild i mitt huvud på min farfar då han var frisk. En bild av en stark människa som har gått igenom mycket i sitt liv, men inte gnällt utan gjort det han behövt för att komma dit han ville.

Jag tänker på min farmor och min pappa som har förlorat en livskamrat och en pappa idag.

Jag tänker på min farmor och hur hon ska klara sig nu. Hon är en stark människa, men kommer hon att orka detta? Hennes livskamrat sedan många många många år har somnat in och kommer inte att komma hem till henne igen och hon kommer inte att få se sin man le någonsin igen, höra hans röst eller bara hålla hans hand.

Att ha sett henne vårda honom och ge honom det han behöver är faktiskt på ett konstigt sätt en underbar syn. Att en människa kan älska någon så mycket och i stort sätt göra allt för den personen. Göra saker även fast ens egna kropp säger ifrån och vill ha vila. Det är äkta kärlek.

Jag är stolt över min farfar och farmor. Dem har gått igenom mycket tillsammans och övervunnit mycket...

Jag älskar dig farfar!!!

Ge nu min farmor styrkan att orka igenom detta...

18 dagar kvar...

Tiden går så fort nu...

I em får jag träffa min älskling igen, men bara för en kort stund... Hon ska sova hos faster i natt och imorgon ska jag hämta henne och hon ska sova hemma igen en natt... Längtar...