Har precis tagit ett bad och läst en artikel i Vi Föräldrar som berörde mig oerhört mycket. Handlade om en kille som miste sin sambo 4 dagar efter förlossningen av deras son. Tårarna bara rann och rann. Hon dog av en hjärnblödning som började som en otrolig kraftig huvudvärk och efter det medvetslöshet och sen döden. Tänk vad allt kan förändras på några sekunder. Från att allt är jätte bra till att man inte längre finns. Artikeln fick mig att börja tänka på mitt liv och att man aldrig vet vad som kan hända och då slog det mig. Jag ska börja leva som att varje dag vore den sista. Låter säkert konstigt, men det jag menar med det är att jag verkligen ska ta tillvara på allt som sker. Inte tänka "att det göra jag senare eller imorgon". Jag ska göra det direkt om det handlar om min familj eller vänner. Jag ska börja tänka på att Jennifer ska få ut det mesta av sin mamma och jag ska verkligen visa henne att jag älskar henne över allt på denna jord. Visst, men älskar alltid sitt barn och man visar det, men jag tror att man ibland visar det för lite och det ska jag sluta göra. Jag ska visa det mycket och hon ska få veta att hon är det mest underbara jag har.

Sen ska jag bli bättre på att säga vad jag känner för mina föräldrar och syster. Ingen av oss i min familj är speciellt bra på att säga vad vi tycker om varandra, men jag ska verkligen tänka på det.

Peter kommer även att få höra det mer än förrut. Han är min och det ska han veta...

Nä, nu ska jag gå in och mysa lite med älsklingen som ligger och tittar på tv...

Sov gott så hörs vi!